Hormoner delux!!!

Denna veckan har kantats av en mängd bergochdalbanorssvängar. Humöret har varit så växlande att jag tror jag bör läggas in på psyket. Stackars sambon som får stå ut med denna gravida kvinna. Ena stunden känner jag mig överväldigad över er alla underbara runt om mig som jag tycker så mycket om, medan jag bara någon timma senare sitter med tårarna sprutandes å ilskan kokande bakom soffhörnet. Att jag därtill försöker göra om hemma och att gravid som jag är... inte "egentligen" får flytta några möbler gör mig mer frustrerad. Men efter en vecka har vårt vardagsrum nog haft tre eller fyra olika utstyrslar och inget gör mig nöjd. Vet knappt vart jag ska ta vägen vissa gånger, kan man överlåta gravidskapet på den andra hälften nu eller... för visst är det så det går till?

Det där lilla pyret där inne.. jösses vad jag tycker om dig vem du nu än är.. men du gör det inte lätt för mig. Det kliar i fingrarna och vad jag än gör så slutar det med tårar. Suck!!!!!! Men tack och lov för att du ibland sparkar till mig så jag får rätsida på allt. Och tack och lov för min älskade prins som ändå trotts allt skäll fortfarande tröstar och kramar mig. Å puss på er alla där ute som möjligen känner igen er.