Äntligen...

Bebisen är nattad, pappan kollar speedway hos sin bror...

 

jag får ÄNTLIGEN tillräckligt med tid och ork att sätta mig här. Även inspirationen har en dag som denna återkommit vilket jag är tacksam för. Den har varit saknad. Som så mycket annat i detta nya liv som kommit till mig tillsammans med min ljuva skatt där i sin stora säng. Men NUET med min kopp te lite härligt dämpad musik, höstrusket utanför fönstret en ny plazainteriör var det som behövdes för att för några minuter kunna landa.... men ack den som svävar för länge... bebisen knorrar i sängen, nappen hade kommit allt för långt bort och drömmarna hade hopat sig över henne, hon välkommnar sin mamma tillbaka till verkligheten. Vilket medför att jag får avsluta detta inlägg så att jag åtminstone får något publicerat för en gångs skull.....

 

Hade finast alla underbara där ute!

 

 

kramar