En dopad dotter!!

Bättre sent än aldrig kan man ju säga. Men efter många veckor i något sorts töcken med fullspäckade dagar och ledsna (från Hs sida) kvällar har jag mer än otaliga gånger skrivit på detta inlägget... här kommer det till slut...

Den elfte augusti var Hedvigs dag. Det var nu all sommarens planering skulle sättas på prov. 

 

Vädret som hade varit vår största motarbetare var med oss och gav solsken. Vilket i sig gjorde hela dagen, förutom alla underbara människor som var med då så klart. Utan vädret på vår sida hade det inte alls blivit så bra som det blev.

Själva ceremonin blev jätte fin på kyrkoruinen, som pryddes av mina vimplar, vilka passade alldeles ypperligt in där. Sången var så fin och tårdrypandes som vi trodde... Kanske ännu lite mer då pappan råkade ut för oanat känslosvall.

Festen gick fint den med och goodiebagsen vart en hit! Tillika tårtorna, som dock var mycket pill med. Men med massa hjälp av min underbara Sandra och skam den som ger sig tycker jag ändå vi lyckades bra som första gången bagare.

Maten smakade den med... I flera dagar..... Och jag har inte ätit currysås eller coleslaw efter det...